Roddarmadammer och Djurgårdsfärjor

Hamntrafiken i Stockholm har anor ända från 1700-talet då de så kallade roddarmadammerna stod för transporterna mellan stadens olika delar. Roddbåtarna låg stationerade vid roddartrappor men hade till att börja inga reguljära linjer, utan passagerarna fick själva bestämma vart de ville bli skjutsade.

1785 inrättades så den första ”roddarlinjen” mellan Skeppsbron och Blasieholmen. Med tiden expanderade roddtrafiken och på 1820-talet fick roddarmadammerna sällskap av dalkullorna, som rodde eller vevade sina s k kullbåtar på särskilda trader, bl a till Djurgården. Ett par decennier senare började dock de gamla kullbåtarna försvinna för att ersattas av snabbare vevslupar och paketbåtar.

Ångslupsbolaget

Det första ångslupsbolaget bildades 1853 med uppdrag att driva trafik mellan Riddarhusgränd och Röda bodarna, numera Tegelbacken. År 1863 grundades så Stockholms Ångslupsaktiebolag (SÅA) som växte snabbt till att på 1880-talet ha inte mindra än 54 ångslupar och ångfärjor i trafik på ett 20-tal linjer.

Gatan tar över

I början av det nya seklet började landtransporterna att konkurrera med den sjöburna kollektivtrafiken. Med spårvagnar, bussar och broar blev det så mycket enklare att ta landvägen varför den ena färjelinjen efter den andra lades ner. Undantaget var Djurgårdstrafiken. År 1970 köpte nämligen Waxholmsbolaget SÅA:s sex djurgårdsfärjor och övertog linjerna Slussen – Allmänna gränd och Nybroplan – Allmänna gränd.

Ångbåtar för sommargäster och skärgårdsbor

1849 bildades bolaget Djurgårds-Ångbåts-Aktie-Bolaget. I folkmun kallades det nya bolaget rätt och slätt Djurgårdsbolaget och hade till uppgift att driva ångbåtstrafik i Stockholms närmaste omgivningar. Under åren som följde byggdes därför hjulångarna Ran och Aegir, för trafik på linjerna Stockholm – Vaxholm och Stockholm – Dalarö. De nya ångbåtarna blev snabbt en oumbärlig del av skärgårdstrafiken. Dels för de välbärgade stadsborna som byggde sig fina sommarnöjen här ute. Men kanske ännu mer för de sedan århundraden så hårt prövade skärgårdsborna, som före ångbåtarnas tid hade varit tvungna att ro hela vägen in till stan när de skulle sälja fisk och grönsaker på marknaden.

Waxholmsbolaget bildas

1869 ombildades Djurgårdsbolaget till Waxholms Ångfartygs Aktiebolag, eller Waxholmsbolaget som det kom att kallas. Tillräckligt många aktier tecknades för att bolaget skulle kunna beställa den nya ångaren s/s Fredriksborg, den första med propellerdrift.

1881 levererades så det första fartygen av den typ, som i allmänhetens ögon med åren kom att betraktas som en typisk ”Waxholmsbåt”. Den döptes också till Waxholm, trots att det fanns en föregångare med samma namn.
Tjugo år efter starten gick Waxholms Ångfartygs Aktiebolag samman med Stockholm-Vaxholm Rederi AB, som under en tid hade tagit upp konkurrensen med Waxholmsbolaget i skärgården. Gemensamt bildade de Waxholms Nya Ångfartygs Aktiebolag och byggde en rad nya klassiska skärgårdsfartyg – Express I, Norrtelje, Waxholm I, Waxholm II och Prins Gustaf – som tillsammans bildade stommen i det nya bolaget.

1913 övertog representanter från Enskilda Banken det ekonomiska ansvaret för Waxholmsbolaget. Tanken var att utveckla bolaget till att driva trafik i hela Stockholms skärgård och det var under dessa år som Waxholmsbolaget fick sin numera välkända symbol, den blå-gula skorstenen med ett stor W, ritad av den kände marinmålaren Jakob Hägg.
Under en period drevs Waxholmsbolaget av Rederi Svea, som hade övertagit aktiemajoriteten i bolaget 1946. År 1964 krävde dock myndigheterna att även skärgårdstrafiken skulle införlivas i länets trafikpolitik. Från och med nu planerades båttrafiken som en del av kollektivtrafiken och Vaxholms stad övertig stora delar av skärgårdstrafiken. Den nya ordningen var dock inte helt igenom populär, bland annat växte en stark opinion fram för att rädda de sista ångbåtarna, Norrskär, Storskär, Västan och Saxaren.

Tre år senare var sommartrafiken i skärgården hotad, varför Stockholms Läns Landsting övertog Waxholmsbolaget 1967. I samarbete med SL och den övriga kollektivtrafiken byggde man upp en ny organisation och utvecklade bolaget till en viktig del av den moderna trafiken inom StorStockholmsområdet. Allt sedan dess har verksamhetens fortsatt att utvecklats; under 1990-talet med en helt ny skärgårdsflotta. Fem nya lättmetallbåtar, de så kallade V-båtarna, som gjorde trafiken än mer effektiv och snabb. Under senare år har V-båtarna fått sällskap av ytterligare en generation moderna skärgårdsbåtar, de bekväma och isgående fartygen Söderarm, Sandhamn, Dalarö, samt Nämdö och Gällnö. Vid sidan om putsar vi på våra ångbåtar, bolagets verkliga släktklenoder. De utgör ett stycke skärgårdshistoria som vi lägger stor ära i att vårda och bevara. Varje vår är det lika roligt att hälsa alla välkomna ombord på s/s Norrskär och s/s Storskär igen, två verkliga salongsmöbler med nypolerade mahognyfaner och blanka mässingsbeslag. Ingen annanstans i världen finns så fina ångfartyg i reguljär trafik och ingen annanstans är de lika älskade som i Stockholms skärgård.