Vår historia

Sjötrafiken i Stockholm har anor sedan 1700-talet då de så kallade roddarmadammerna stod för transporterna mellan stadens olika delar. På 1800-talet revolutionerade ångbåten och blev snabbt en viktig del av skärgårdstrafiken. Ångbåtarna användes av såväl permanenta skärgårdsbor som välbärgade stadsbor med sommarnöjen ute i skärgården.

historia 

Skytteltrafik mellan stadens hamnar

På 1700-talet var det de så kallade roddarmadammerna som stod för transporterna mellan stadens olika delar. Roddbåtarna låg stationerade vid roddartrappor men hade till att börja inga reguljära linjer, utan passagerarna fick själva bestämma vart de ville bli skjutsade Det var först i slutet av 1700-talet som så kallade ”roddarlinjer” inrättades. Med tiden expanderade roddtrafiken och på 1820-talet fick roddarmadammerna sällskap av dalkullorna, som rodde eller vevade sina så kallade kullbåtar på särskilda trader, bland annat till Djurgården. Ett par decennier senare började de gamla kullbåtarna försvinna för att ersattas av snabbare vevslupar som drevs för hand med så kallade skovelhjul.

Ångslupsbolaget

Det första ångslupsbolaget i Stockholm bildades 1853 med uppdrag att driva trafik mellan Riddarhusgränd och Röda bodarna, numera Tegelbacken. År 1863 grundades så Stockholms Ångslupsaktiebolag (SÅA) som kom att ha inte mindre än 54 ångslupar och ångfärjor i trafik på ett 20-tal linjer.

Gatan tar över

I början av det nya seklet började landtransporterna konkurrera med den sjöburna kollektivtrafiken. Med spårvagnar, bussar och broar blev det mycket enklare att ta landvägen och den ena färjelinjen efter den andra lades ner. Undantaget var Djurgårdstrafiken, som lever kvar än idag. År 1970 köpte Waxholmsbolaget, som då redan hade 100 år på nacken, SÅA:s sex djurgårdsfärjor och övertog linjerna Slussen – Allmänna gränd och Nybroplan – Allmänna gränd.

Storska╠êr_023 

Ångbåtar för sommargäster och skärgårdsbor

I mitten av 1800-talet bildades vad som i folkmun kallades Djurgårdsbolaget. Bolaget hade till uppgift att driva ångbåtstrafik i Stockholms närmaste omgivningar. Under åren som följde byggdes flera hjulångare för trafik på linjerna Stockholm – Vaxholm och Stockholm – Dalarö. De nya ångbåtarna blev snabbt en oumbärlig del av skärgårdstrafiken. Dels för de välbärgade stadsborna som byggde sig fina sommarnöjen här ute. Men kanske ännu mer för de sedan århundraden så hårt prövade skärgårdsborna, som före ångbåtarnas tid hade varit tvungna att ro hela vägen in till stan när de skulle sälja fisk och grönsaker på marknaden.

Waxholmsbolaget bildas

1869 ombildades Djurgårdsbolaget till Waxholms Ångfartygs Aktiebolag, eller Waxholmsbolaget som det kom att kallas. Tillräckligt många aktier tecknades för att bolaget skulle kunna beställa den nya ångaren s/s Fredriksborg, den första med propellerdrift.

1881 levererades så det första fartyget av den typ, som i allmänhetens ögon med åren kom att betraktas som en typisk ”Waxholmsbåt”. Den döptes också till Waxholm, trots att det fanns en föregångare med samma namn. Tjugo år efter starten gick Waxholms Ångfartygs Aktiebolag samman med Stockholm-Vaxholm Rederi AB, som under en tid hade tagit upp konkurrensen med Waxholmsbolaget i skärgården. Gemensamt bildade de Waxholms Nya Ångfartygs Aktiebolag och byggde en rad nya klassiska skärgårdsfartyg – Express I, Norrtelje, Waxholm I, Waxholm II och Prins Gustaf – som tillsammans bildade stommen i det nya bolaget.

1913 övertog representanter från Enskilda Banken det ekonomiska ansvaret för Waxholmsbolaget. Tanken var att utveckla bolaget till att driva trafik i hela Stockholms skärgård och det var under dessa år som Waxholmsbolaget fick sin numera välkända symbol, den blå-gula skorstenen med ett stor W, ritad av den kände marinmålaren Jakob Hägg.
Under en period drevs Waxholmsbolaget av Rederi Svea, som hade övertagit aktiemajoriteten i bolaget 1946.

1964 krävde dock myndigheterna att även skärgårdstrafiken skulle införlivas i länets trafikpolitik. Från och med nu planerades båttrafiken som en del av kollektivtrafiken och Vaxholms stad övertog stora delar av skärgårdstrafiken. Den nya ordningen var dock inte helt igenom populär, bland annat växte en stark opinion fram för att rädda de sista ångbåtarna, Norrskär, Storskär, Västan och Saxaren. Tre år senare var sommartrafiken i skärgården hotad, och Stockholms läns landsting övertog Waxholmsbolaget 1967. I samarbete med SL och den övriga kollektivtrafiken byggde man upp en ny organisation och utvecklade bolaget till en viktig del av den moderna trafiken inom Storstockholm. 

Waxholmsbolaget idag

Under 1990-talet utvecklades en helt ny skärgårdsflotta. Fem nya lättmetallbåtar, de så kallade V-båtarna, byggdes och gjorde trafiken än mer effektiv och snabb. Under senare år har V-båtarna fått sällskap av ytterligare en generation moderna skärgårdsbåtar, de bekväma och isgående fartygen Söderarm, Sandhamn, Dalarö, samt Nämdö och Gällnö. Vid sidan om putsar vi på våra ångbåtar, bolagets verkliga släktklenoder. De utgör ett stycke skärgårdshistoria som vi lägger stor ära i att vårda och bevara. Varje vår är det lika roligt att hälsa alla välkomna ombord på s/s Norrskär och s/s Storskär igen, två verkliga salongsmöbler med nypolerade mahognyfaner och blanka mässingsbeslag. Ingen annanstans i världen finns så fina ångfartyg i reguljär trafik och ingen annanstans är de lika älskade som i Stockholms skärgård.